Språk är krångligt

När jag väntar på att vattnet ska bli varmt i duschen brukar
jag roa mig med att läsa på alla schampo/balsam/tvålflaskor
som står där inne.
Idag hittade jag ett Gliss schampo att läsa på. Just detta
schampo skulle man använda ifall man ville ha glans & lyster.
Men det är inte det som är det spännande egentligen...
Under Glans & lyster stod det kiiltoa  & hohtoa  (finska I guess).
Kiiltoa, det låter ju som det svenska ordet killtoa. Kiiltoa, som
då betyder glans i Finland är verkligen tvärtemot den svenska
betydelsen. Visst, nu är det inte helt lika ord men...

Ta t.ex. ren  och ren. Där har ni två ord, i svenskan, som skrivs
likadant men har två helt olika betydelser.
"Jag har aldrig sett någon ren" kan ju faktiskt tolkas på två olika
sätt. Antingen så har man inte sett djuret ren (vilket är troligast),
men det kan ju även vara så att man aldrig sett någon som är
hygieniskt ren.

Jag förstår att invandrare som försöker lära sig svenska tycker
det är svårt. Dels så har vi dessa ord som kan ha fler betydelser.
Jag har en "låt/text" på datorn där en engelsman ska lära sig svenska.
Det går till så att en svensk man säger först en mening på svenska,
sen säger han vad den betyder på engelska och sen ska engelsmannen
säga meningen på svenska. Det är meningar som "Han är ute på en åker
och åker", "Tomten står på tomten" eller "Ska vi ha sex klockan sex?".
Hela alltet slutar med att engelsmannen sitter och asgarvar och inte
förstår någonting. Jag förstår honom fullt ut!
Om inte ens vi svenskar klarar av att få betyg G i svenska, i skolan, hur
ska då invandrare klara av vårt språk? Egentligen gäller det inte bara just
svenskan. Vi som bor i Sverige tycker ju att andra språk är svåra men...

Förkortningar och slangord är två grejer som också gör allting
mycket svårare. Va görru,  gör´t,  blidde,  möla  m.m. Hur ska
folk som knappt kan svenska språket förstå såna ord? Visst, många av
dom där orden är typiskt östgötska. Men vissa invandrare hamnar
ju faktiskt just i Östergötland. Hur kommer det gå för dom?

Jag tycker språk är häftigt men svårt. Jag tar haft chansen att lära mig
både tyska och engelska, men ändå har jag inte tagit till mig dessa språk
ordentligt. Tyska är jag i och för sig inget stort fan av, plus att det är ju
faktiskt ganska likt svenskan. Men engelskan, det förstår jag egentligen
inte varför jag struntat i. Nu känns det dock försent också!

Forever young

Forever young, I wanna be forever young
Do you wanna live forever?

Do you wanna live forever...
Har suttit och stirrat på denna fråga ett antal minuter nu.
Tankarna virvlar omkring inom mig.
Do you wanna live forever, vill du leva förevigt?
Ibland skulle jag svara ja.
Ibland skulle jag svara nej.
Du öppnar ögonen efter en natts sömn och det första du
får syn på är personen som du älskar mest. Han/hon ligger
lutande med huvudet i handen och tittar på dig. När han/hon
ser att du vaknat ser man ett leende och hör ett
"godmorgon älskling, har du sovit gott?"
Då är det ett JA!
Däremot om du öppnar ögonen efter en natts sömn och det
första du får syn på är personen som du älskar mest. Han/hon ligger
vänd åt andra hållet. När du försöker hålla om din älskade
får du ett suck till svar och personen blir stel. Han/hon
säger ett svagt "godmorgon" och går sedan upp.
Då är det ett NEJ!
Ibland är livet svårt och man vill bara bort ifrån det,
men det är dom där dagarna, då ens älskade ligger i
sängen bredvid och inte kan slita blicken ifrån en,
det är dom dagarna som gör att man just vill live forever.
Men vad händer när ens älskade försvinner, kommer då
svaret alltid bli ett nej?